När allting känns tungt

Usch usch

Jobbig period. Dåligt mående. Oro. Trötthet. Känslan av att inte duga. Allt i en  enda röra.

Min Stellis. Är så orolig. Min bästa vän i hela världen. Hon opereras imorgon redan. Vi lyckades få en tidigare tid.

Hon har fått en tumör i juvret som växer snabbt. Känns skönt att vi fick en ny tid att ta bort den så fort som möjligt. Bara allt går bra. 

Jag vill höra att det kommer bli bra. Att jag inte alls behöver oroa mig. Men de säger sånt som de väl måste säga. Att det finns risker. Att de kan ha spritt sig..

Hoppas hoppas INTE. Det får inte vara någon fara. Håll tummarna!

Imorrn ska skiten bort. Vi ska vara i Uddevalla kl 07:30. Då ska jag lämna ifrån mig henne. Hon ska sövas, opereras och vara ifrån mig hela dagen ( kanske t.o.m natten. Usch det känns skitjobbigt. Hon kommer ju tro att jag övergivit henne.

Nu ligger hon här hos mig i soffan. Nyduschad och helt ovetandes.. Jag tror att hon har något på känn. Hon har inte lämnat min sida idag.

Idag har jag försökt plugga matte. Det går trögt. I början kändes det bra. Trodde jag hade lite koll på det. Och jag blev peppad när det gick bra! Men jäklar vad jag har kört fast nu. Känns hopplöst.

Förstår inte hur jag ska fixa det!? Vad trodde jag?  Leo sover c:a 5 minuter i stöten nu och vill bara  ha uppmärksamhet när han är vaken. Dåligt samvete får jag. Han borde få allt nu. Och Stella. Och Milo.

Det får bli nattplugg. Ska försöka fixa det. 

Nu känns allt bara så himla jobbigt.

Bara det går bra imorgon så ska allt säkert bli bra. Jag är ju långt ifrån ensam om att ha det jobbigt. Ska inte gnälla och klaga. 

Styrkekramar till er mina fina som läser bloggen.

Godnatt