Leopard-Leo

Knasigt med det förra inlägget.. Tydligen publicerades det aldrig när jag skrev det för 2 veckor sen...

Nu är Leo hela 1 månad.

Jäklar vad fort det går.

Kram

Vardagen rullar igång..

Först och främst: Morfar, tack för ditt mail! Roligt att ni läser bloggen och uppskattar det jag skriver.

Det är mysigt bebislivet. För det mesta.

Leo har dessa 2 veckor mest ätit och sovit..

Det har varit lugnt, utan tider att passa..

Danne har varit mycket hemma och vi har hjälpts åt med det mesta.

Idag var hans första dag på jobbet.

Så jag fick fixa och trixa själv på morgonen kl 8 knata iväg med barnen (och hund) till dagis. Milo går 3,5 timmar om dagen där..

Han blev inte ledsen idag utan skuttade glatt in till sina kompisar på förskolan. Vilken lättnad! 

Sen tänkte jag fixa lite grejjer härhemma. Det blev inte så mycket dock. Leo ville mest ligga och äta hela tiden. Så fort jag lade honom ifrån mig började han gapa och skrika...

Vi får se hur det går i morgon. Det tar nog ett tag att hitta (& få till) rutinerna.

Blir fullt ös i höst.

När Milo hade varit på dagis gick vi ner en sväng till stranden. Vi passade på att njuta ordentligt av det fina, varma vädret

Leo sov gott i vagnen en stund och jag och Milo gjorde en "sandtårta" och spelade lite fotboll .

Kram kram

Jag och mina småkillar

Att man kan känna så mycket kärlek. Det är häftigt! 

När vi åkte hem från BB

Så kom han tillslut..

Vår nykomling tittade ut tillslut. Min lilla pojke..

13 dagar över tiden. Då var vi allt peppade på att få det gjort! han måste vart trött på att ligga därinne och trängas :-) 

Lördagen den 24 Augusti kom han alltså. kl: 10:39 

4050 gram tung och 52 cm lång..

Allt gick bra. Så mycket bättre än förra gången.

Jag började få värkar kvällen innan. Runt kl 19.. sen kom de allt tätare. Hela natten låg jag och klockade värkar. Strax efter 05 på morgonkvisten åkte vi hemifrån. En  nyvaken Milo skulle lämnas hos farmor och farfar på vägen..

Han var lite trött men helt med på noterna. Vi hade pratat i flera dagar om att det snart var dags för bebisen att komma ut ur magen. 

Så han sa det själv i bilen in:

-" nu ska mamma doktorn. Doktorn hjälpa bebis ur magen "

Sen hade vi en bit att åka. Så jobbigt och obekvämt att sitta med värkar i bilen i nästan en timme..

Vi  kom till förlossningen i Trollhättan 

Strax innan kl 07..

Som tur är fick vi en jättebra barnmorska denna ggr.  En kvinna i 60 års åldern.. rätt så barsk och lite sträng men full av värme ändå. Jag kände mig trygg med henne. Hon var erfaren och rakt på sak. Hon läste mitt förlossningsbrev och jag fick precis det stöd och hjälp jag ville ha..

Ingen bedövning han läggas dock. Det gick så snabbt från det att vattnet hade gått. 

Innan de skulle lägga spinalen var jag tvungen att kissa. Under toa-besöket ( man är ju inte världens snabbaste under värkarbetet) kom plötsligt krystvärkar. Narkosläkaren var på rummet men då var det redan försent..

Lustgasen blev min bästa vän även denna gång. Jag fick dock bättre hjälp med att hantera den och slapp konstiga hallucinationer och "nära döden upplevelser".. Skönt

Slutspurten blev lite dramatisk när det visade sig att bebis hade fått navelsträngen runt halsen. Men det gick bra ändå..

Djävulskt ont gjorde det ju men ut kom han :-)

Vilken belöning man får, och all hemsk smärta glöms bort ganska snabbt!

Leo är en supergo liten bebis. Han är 2 veckor idag. (dåålig blogguppdatering) 

Milo har tagit det hela jättebra. Bättre än jag förväntade mig..

Det var en stor oro för mig, att Milo skulle känna sig åsidosatt och bli svartsjuk.

Men det verkar inte så. Han gillar läget, än så länge..

Han har fått mycket uppmärksamhet dessa dagar.. "storebrorspaket" varje dag nästan och mycket roliga besök.

Han är inte super -intresserad av sin lillebror..vill inte hålla honom eller så.

 "-Nej tack" säger han bara :-) Men när Leo är ledsen så kommer han med nappen till honom. Och Milo visar gärna Lillebrors rum för gäster och är gärna med och studerar blöjbyten och så.. 

Han kommer bli en toppen- brorsa tror jag.

Kärlek till er!